en krokimodell som går till ett nakenbad
en bok om böcker
en taxichaufför som åker taxi
en prostituerad som har ett one night stand
en tandläkare som får hål i tänderna
en vegetarian som blir uppäten av en köttätande växt
en plastikkirurg som plastikopererar sig
ett hjärta i ett hjärta
torsdag, december 13, 2007
En/tt
Upplagd av
Jakob Elmgren
kl.
00:14:00
0
kommentarer
onsdag, december 12, 2007
Superheroes pt 2
A-nu, har jag skrivit klart.
M-ok, jag ska kolla...
M-Sportgot! Gud vad du är bibel '99.
A-Jag vet, det är det jag har skrivit om .
Upplagd av
casablanca
kl.
21:25:00
0
kommentarer
Superheroes
Nu vet jag lösningen! Det heter sportgot!
Det slog mig som blixten! Åh det är precis som när man blir alldeles lyckorusig av att återupptäcka existensen av särskilda filmer.
"Troop Beverly Hills" med shelley long handlar om när en lyxhustru tar över ledarskapet för en massa trettonåringa flickscouter fast hon inte vet hur man öppnar en konservburk själv. Så när saker och ting krånglar tar hon med dem till rodeo drive för att shoppa eller till lyxsviten på hilton för att grilla marshmallows i den öppna kaminen. Och när hon för första gången provar scoutdräkten blir hon så äcklad att hon tar med den till sin private skräddare och förvandlar den till en balenciagaskuren cape, fodrad med djupgrönt silke. Samtidigt som hon ligger i skilsmässa. Vilket uttryck! Ligga i skilsmässa. Så...vuxet och elegant. Iallafall. Åter till saken. Nej vänta! Först måste jag berätta om en till film.
"Cookie" utgjorde aldrig en lika essentiell del av min privata mytologi. Men madonna var nog med. Obs gjorde vanessa paradis några filmer? Det borde hon ha gjort. Okej vi kollar det här noggrannt istället. Dianne wiest(nästan irriterande mjuk 80talsskådis som var med i "hannah och hennes systrar") är med, peter falk är med(abou han har är med i "en kvinna under påverkan"!OCH i "himmel über berlin"!) och spelar titelrollens pappa, och slutigen, emily lloyd (brittiska som de verkar ha gått jättedåligt för, hon har typ rekord i att bli av med roller till andra och utbyten i sista sekund.brrrr!) spelar huvudrollen. Alla karaktärer har italienska efternamn, pratar superbred newyorkiska och har tretusen armband/benvärmare/sprayluggar/hårrosetter/kängor/spetshandskar. Fuckin' A.
Summan av kardemumman(antagligen efterlängtad vid det här laget);
När man levt mer än tjugo år som jag, har man license to reminisce. Mina barndomsfilmer är ganska exakt två decennium gamla medan termen sportgot är ett decennium gammal. För tio år sedan fanns en fullkomligt magisk tidning som hette darling och jag kommer aldrig sluta tjata om den, lika lite som jag tänker sluta tjata om nerlagda indieklubbar(R.I.P.). Tänk på min licens. Iallafall, där talades det ganska ofta om robert smith och vita nike tillsammans med tonvis svart kajal. Så där har vi lösningen! Det är här sport och got möts. I sportgoten. Tack tommie jönsson. Tack therese svensson. Brita och liv-marit. Vi lovar att axla ert arv på våra späda axlar. Eller så återuppfinner vi det. Nej vafan såhär gör vi; låt oss rädda liv, frälsa mänskligheten och få människor att bli förälskade i varandra.
Upplagd av
beatrice orsini
kl.
20:28:00
0
kommentarer
Touch a touch a touch me
Göteborgbaserade the Touch, fick efter att ha gjort det en enda gång, ett rykte om sig att altid uppträda ytterst konceptuellt i snortajta kroppsstrumpor. Det kan hända att att det bara är tack vare detta rykte som bandet lyckats dra på sig någon uppmärksamhet över huvud taget. Jag vill hellre tänka att det är antydan om en nästan skrämmande skicklighet på något, musik får jag anta, som försiktigt spretar fram här och var i deras slutgiltigen ganska tunna demomaterial. Det är något som får mig att vilja hitta mycket mer än vad man egentligen gör i deras låtar. Och jag vågar hoppas på att jag faktiskt kommer få göra det så småning om. Jag hoppas på något med mer igenkänningsbara drag, samtidigt som jag vill se mer, kanske barnslighet, i användandet av bandets uppenbara koll på vad de gör.
Ett stopp på vägen till vårens utlovade albumsläpp är den här remixen. Jag har vänt upp och ner på dansgolv efter dansgolv med den halvfärdiga versionen jag fick leka med för några månader sen. Nu kan det bara bli bättre. jag önskar att sådant som det här hade varit resultatet av konceptet bakom blandklubbshelvetet. Då hade jag slösat betydligt mindre av min värdefulla tid på att stå på diverse semi-studentikosa innerstadsdansgolv och undra om jag kanske inte gått på en nit när jag svalde "nu förnekar vi att vi någonsin varit indie"-peppen med hull och hår.
Touch-a, touch-a, touch-a touch me , I wanna be dirty , Thrill me, chill me, fulfill me Creature of the night.
Wannabe - Spice Girls (The Touch remix)
Upplagd av
casablanca
kl.
10:38:00
0
kommentarer
måndag, december 10, 2007
Det ser mörkt ut
en helt annan grej, fast den egentligen i högsta grad har med gårdagens konversation att göra:
i helgen köpte jag jättemycket sportkläder. av en slump så sprang jag in i min fostermor på götgatan och hon är kanske det mest katastrofala som någonsin hänt mig finansiellt. och antagligen det mest estetiskt tilltalande för min garderob.
hela eftermiddagen bara rusade vi från affär till affär och det kändes som jag gjorde rätt. mitt byte för dagen var en kasse fylld med aprikosfärgade, urtvättade blåspräckliga och glänsande, ribbade svarta plagg. min klädbudget var slut och jag var lycklig. men sen kom förvirringen. vår utflykt var nämligen inte slut än. min fostermor tog med mig till vintagehimlen. det var som att se den där personen man aldrig kan glömma på en klubb. den där som man bara vill slå och slå och slå och kyssa och kyssa och kyssa.
den bara hängde där och drog mig darrandes till sig. en becksvart, ankellång klänning värdig en aristokrat från förra sekelskiftet. den hade ett tunt resårband i midjan, ett skjortslag och var i övrigt bara gjord av spets. jag provade den och sen fanns det ingen återvändo.varje gång jag slöt ögonen så såg jag marykate och ashley.jag började riva åt mig långa, antika halsband, långa handskar och mörka axelbandsväskor.rummet började snurra. min glada sporteftermiddag kolliderade helt plötsligt våldsamt med något inom mig jag aldrig kunnat värja mig emot.tjejen som gillar Cure.
senare under kvällen berättade jag om dessa svindlande höjder för min drottninglika men ändå jättegulliga kompis. hon sa “nu grave” och log i mjugg. då berättade jag om mina glada sprotplagg och hennes leende försvann i en handvändning.”stadium? hur kunde du?”jag vek mig dubbel av skratt eftersom jag aldrig tänkt på att man kan förolämpa american apparel på ett nedrigare sätt. och hur mycket jag än älskar den affären så förtjänar den sitt straff, vem som helst bli manisk därinne, r n’ b och hundra fluorfärger får alla besökare att aldrig sluta prata. ADHD är det sista jag behöver, snarare valium i så fall. som M sa. det är är ju egentligen som vilken sportaffär som helst, det är bara alla stackars stockholmare som tror på hypen. eftersom jag är en stackars stockholmare som i smyg älskar Cassie tänker jag säga det en gång för alla.
jag vägrar att välja. det enda sättet att behålla balansen är att välkomna stretchig jersey och kombinera den med halsbandsberlocker från 1897. Terry Richardson i ett hetsigt gräl med Anton Pavlovitj Tjechov.
Upplagd av
beatrice orsini
kl.
16:02:00
0
kommentarer
söndag, december 09, 2007
Whiskytrans...M B & J
A-Jag och R ligger i skilsmässa eller håller på att nyförlova oss.
J- Hur menar du?
M-A och R är meta.
A-Vi bara är.
M-Problemet är väl att det är svårt att hitta en plats för det när man relaterar
A-...till verkligheten
J-Det är som med dig och den där killen i New York
M-Ja, jo, det kan man...
A-Men de är bara vänner. Eller har du ljugit om det?
M-Nej, vi är bara vänner, men med någon slags ganska intim enhetlighet.
J-Ja, när du berättade om det tänkte jag att han var din Mr Big.
M-Haha
Den enda världen som på riktigt håller sig separerad från andra definitioner är den extremkonservativa överklassen. Den identifierar vi oss med. Vi är den nya aristokration. Sprungen ur någon slags kulturell rotlöshet och ovilja (eller ofömåga?) att begränsa oss till det specifika. Jag vill vara allt. Mångfacetterad deluxe.
Men vi måste göra några bokslut innan vi går vidare känner jag. Vad har vi att se fram emot? Eller vad har vi att frukta?
Just nu känns (norrland jag älskar dig apropå opretentiösa hemmafester) det som att vi hänger i luften. Allting hänger i luften. Vi har bestämt oss för vad vi ska göra, allting är redan bestämt men allting ligger fortfarande framför oss, det är upp till oss att realisera det vi vill.
Men låt oss strunta i de där metaresonemangen en liten stund. Låt oss istället sammanfatta gårdagen.
1.) Vi dricker asmycket whisky och rullar omkring skrattandes på golvet medan vi gör långa analyser av sms från J tills de börjar likna B-uppsatser. De innefattar mest av allt peterochvargenprinciper och den stockholmska oförmågan att inte kunna säga saker ärligt, alla tror att du bara är ironisk och därför måste du ideligen lägga till"helt ärligt" när du menar något på allvar. Vi fortsätter att leta efter vilken anledning som helst att fortsätta skratta.
2.) Vi dricker asmycket whisky till och M tar fram stora svarta hattar med stora svarta brätten och en slags smaragdgrön huvudbonad värdig en shejk.
sista natten med gänget. eller första
Upplagd av
casablanca
kl.
16:57:00
0
kommentarer